Alla inlägg
·Adam Norén

Första hjälpen och krisstöd på arbetsplatsen: det här måste du ordna

Första hjälpen-tavla med förbandslåda och hjärtstartare i ett ljust kontor, symboliserar arbetsgivarens ansvar för akut omhändertagande och krisstöd

Vad lagen kräver

Reglerna finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 1999:7 om första hjälpen och krisstöd. Föreskriften är gammal men fortfarande gällande, och den ställer tre grundkrav på dig som arbetsgivare.

  • Det ska finnas beredskap och rutiner för första hjälpen. Någon ska kunna ge första hjälpen när det behövs, och det ska gå snabbt.
  • Det ska finnas tillräckligt med personal med utbildning. Hur många och vilken nivå beror på verksamheten.
  • Det ska finnas krisstöd. Om något allvarligt händer ska du kunna erbjuda stöd till dem som drabbas.

Det här ingår i ditt systematiska arbetsmiljöarbete och ska baseras på en riskbedömning av vad som faktiskt kan hända hos er.

Anpassa till verksamheten

En sågverk behöver en helt annan beredskap än ett kontor. Ett litet bageri behöver en annan än ett stort kök. Utgå alltid från era risker, inte från en generell mall.

Vad är första hjälpen — och vad är krisstöd?

De två begreppen blandas ofta ihop men regleras tillsammans av en anledning: båda handlar om att ta hand om människor direkt efter en händelse. Men de gör olika saker.

Första hjälpen är det första fysiska omhändertagandet vid skada eller akut sjukdom. Det kan vara allt från att stoppa en blödning till att inleda hjärt-lungräddning. Syftet är att rädda liv och minska skadan i väntan på professionell vård.

Krisstöd är det psykologiska omhändertagandet efter en allvarlig händelse. Det kan röra den som skadades, den som hittade personen, kollegan som försökte hjälpa eller hela arbetsgruppen som upplevde händelsen. Syftet är att minska risken för långvarig ohälsa efter chock, trauma eller sorg.

Båda ska du ha på plats, och båda ska vara kända innan något händer.

Första hjälpen: vad som måste finnas

Börja med det fysiska. Fundera igenom vilka skador och akuta sjukdomar som kan inträffa hos er, och säkerställ att beredskapen matchar.

Utrustning

Det ska finnas första hjälpen-utrustning på arbetsplatsen. Omfattningen avgörs av verksamheten, men en standardförbandslåda är minimum. Om ni arbetar med kemikalier, maskiner eller i miljöer där brännskador kan uppstå ska utrustningen spegla det — ögonspolning, brännskadekompresser, tryckförband.

Utrustningen ska vara tydligt skyltad, lätt att hitta och någon ska vara ansvarig för att den kontrolleras och fylls på. En tom förbandslåda är inte första hjälpen.

Larm och kommunikation

Det ska gå att larma snabbt. Medarbetare ska veta hur de når 112, hur de når den som är utbildad i första hjälpen, och hur hjälp kan hitta fram till rätt plats. På en stor arbetsplats kan det kräva interna larmrutiner, tydliga adresser och märkning av byggnader.

Vid ensamarbete är det särskilt viktigt. Om en medarbetare skadas och ingen märker det är beredskapen inte värd någonting.

Personer med utbildning

Det ska alltid finnas någon i tjänst som kan ge första hjälpen. Det betyder i praktiken att flera personer behöver vara utbildade — annars täcker ni inte semester, sjukdom och skift.

Vanliga utbildningsnivåer:

  • Grundkurs i första hjälpen och HLR. Täcker blödningar, medvetslöshet, fri luftväg och grundläggande hjärt-lungräddning. Räcker för de flesta kontorsarbetsplatser.
  • D-HLR (hjärtstartare). Krävs om ni har en hjärtstartare, eller om ni rimligen borde ha en.
  • Specialiserad förstahjälpen-utbildning. För verksamheter med särskilda risker — kemikalier, maskiner, arbete på hög höjd, arbete med djur.

Repetera minst vartannat år. Handgreppen glöms snabbt om de inte övas.

Krisstöd: mer än en krissituation

Krisstöd handlar om det som händer efter en allvarlig händelse. En olycka på arbetsplatsen. En medarbetare som insjuknar akut. Ett rån, ett hot eller våld, ett dödsfall. Något som påverkar fler än den direkt drabbade.

Du är skyldig att ha en beredskap för hur sådana situationer ska hanteras. Det inkluderar att stödja medarbetare som påverkats, att följa upp, och att se till att stöd finns tillgängligt även en tid efter händelsen.

Tre tidslinjer att planera för

Akut (första timmarna): Vem samlar ihop personalen? Vem kontaktar anhöriga? Vem informerar resten av företaget?

Kort sikt (första dagarna): Vem följer upp med de som var närvarande? Erbjuder ni samtalsstöd eller professionell hjälp?

Längre sikt (veckor efter): Hur fångar ni upp dem som mår dåligt efter några veckor? Ibland kommer reaktionerna först då.

Vem ger krisstödet?

Det kan vara ni själva, företagshälsovården eller en extern aktör. Det viktiga är inte vem som står som leverantör utan att stödet:

  • Finns tillgängligt när det behövs, inte bara under kontorstid
  • Är känt hos medarbetarna innan något händer
  • Har kompetens för det som kan uppstå

På små företag är det vanligt att avtala med företagshälsovården om att de träder in vid allvarliga händelser. Det är en förutsägbar och rimlig lösning.

När en händelse har inträffat

Krisstödet ska inte improviseras fram i efterhand. Men när det händer gäller grundprinciperna nedan.

  1. Säkerställ det akuta

    Se först till att den som skadats får vård och att situationen är under kontroll. Bedöm om lokalen är säker att vara kvar i. Kalla in hjälp och larma 112 om det behövs.

  2. Samla de som påverkats

    När det akuta lagt sig, samla de som var med. Ingen ska lämnas ensam direkt efter en allvarlig händelse. Det är inte ett debriefing-möte — det handlar om närvaro, information och trygghet.

  3. Informera tydligt

    Medarbetare och anhöriga ska få korrekt information. Ryktesspridning är en av de främsta orsakerna till att en händelse förvärras. Var tydlig med vad som hänt, vad som görs, och vad nästa steg är.

  4. Erbjud stöd

    Koppla in krisstödet. Det kan vara företagshälsovård, extern kristerapeut eller en internt utsedd person. Alla som var närvarande ska få ett erbjudande — även de som säger sig må bra.

  5. Följ upp

    Reaktionerna kommer sällan direkt. Följ upp efter en vecka, efter en månad, efter tre månader. Dokumentera att ni gjort det. Reagera på signaler — sömnbesvär, sjukskrivning, undvikande beteende — och erbjud nytt stöd.

Så bygger du beredskapen i praktiken

Det här är inte ett engångsarbete. Beredskapen ska leva och hållas aktuell.

  • Gör en genomgång minst en gång per år. Ta upp den på årlig uppföljning av SAM. Vad har ändrats sedan förra året? Nya risker, ny personal, nya lokaler?
  • Skriv ned era rutiner. Det behöver inte vara långt. En halv A4 som talar om var utrustningen finns, vem som är utbildad, hur ni larmar och vem man ringer vid kris räcker långt.
  • Gå igenom rutinerna på personalmöte. Alla ska veta var utrustningen finns och vem som är utbildad. Repetition är hela poängen.
  • Ta upp det på skyddsronden. Kontrollera utrustning, skyltning och att informationen är uppdaterad.
  • Dokumentera utbildningar. Vem har gått vad, när senast, när nästa repetition?

Vanliga misstag

  • Förbandslådan är placerad men utgången. Plåster saknas, kompresser är förbrukade, ingen har tittat till den på två år. Utse en ansvarig som kontrollerar var sjätte månad.
  • Bara en person är utbildad. Och den personen är på semester när olyckan sker. Utbilda så många att det alltid finns någon i tjänst.
  • Ingen vet var hjärtstartaren sitter. Den hänger på väggen, men ingen har nämnt det på introduktionen. Ta upp det i introduktionen för nya medarbetare.
  • Krisstödet är ett telefonnummer i en pärm. Ingen vet vilket nummer, ingen har testat det, och när det väl behövs ringer ingen. Se till att stödet är konkret och känt.
  • Utbildning förnyas aldrig. Personal bytts ut, ingen har hållit räkning på kurser, och på pappret ser det bra ut. I verkligheten är ingen längre utbildad.

Checklista: första hjälpen och krisstöd

Det här ska du kunna bocka av

  • Vi har gjort en riskbedömning av vilka skador och akuta sjukdomar som kan inträffa
  • Första hjälpen-utrustning finns, är skyltad och kontrolleras regelbundet
  • Det finns alltid någon i tjänst som kan ge första hjälpen
  • Utbildningarna repeteras och dokumenteras
  • Alla medarbetare vet hur de larmar och vem de ska kontakta
  • Vi har en beredskap för krisstöd — internt eller via företagshälsovård
  • Rutinerna är skriftliga och kända av personalen
  • Rutinerna gås igenom på årlig uppföljning och vid introduktion

Vanliga frågor

Vanliga frågor

Det finns inget uttryckligt krav på hjärtstartare i AFS 1999:7. Men du ska bedöma behovet utifrån era risker, avstånd till ambulans och hur många som arbetar på platsen. På många arbetsplatser är det en rimlig och förväntad åtgärd, särskilt om ni är fler än ett tiotal personer eller bedriver fysiskt arbete.

Det finns ingen exakt siffra i lagen. Utgångspunkten är att det alltid ska finnas någon i tjänst som kan ge första hjälpen. Det innebär i praktiken att du behöver flera utbildade personer för att täcka semester, sjukdom, kvällsskift och helger.

Arbetsmiljöverket anger ingen exakt intervall, men Röda Korset och andra utbildningsleverantörer rekommenderar repetition vart eller vartannat år. Praktiska moment som HLR glöms snabbt om man inte övar.

Första hjälpen är det fysiska omhändertagandet direkt efter en skada eller akut sjukdom. Krisstöd är det psykologiska stödet efter en allvarlig händelse — till dem som drabbats, bevittnat eller på annat sätt påverkats.

Nej. Det kan lösas internt, via företagshälsovård eller genom avtal med en extern aktör. Det viktiga är att stödet faktiskt finns tillgängligt och att medarbetarna vet hur de når det.

Ja. AFS 1999:7 gäller alla arbetsgivare. Omfattningen anpassas efter verksamheten, men grundkraven — utrustning, beredskap, krisstöd — gäller oavsett storlek.

Viktigt att komma ihåg

  • Tre krav, alla ska vara på plats: utrustning och beredskap för första hjälpen, utbildad personal, och ett krisstöd som fungerar.
  • Anpassa till verksamheten. Riskbedömningen styr omfattningen — kontor och sågverk behöver olika beredskap.
  • Utbilda flera, repetera regelbundet. En enda utbildad person som är sjuk när olyckan sker är ingen beredskap.
  • Krisstöd ska vara känt och konkret — inte ett telefonnummer i en pärm som ingen hittar när det brinner.
  • Följ upp efter allvarliga händelser efter en vecka, en månad och tre månader. Reaktionerna kommer ofta fördröjt.

Nästa steg

Första hjälpen och krisstöd hör ihop med hur ni jobbar med tillbud och olyckor, med hot och våld och med den samlade organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Det är inte en separat ö — det är en del av helheten i ert systematiska arbetsmiljöarbete.

Stäm av: Finns utrustningen? Vet folk var den sitter? Vem ringer vi om något allvarligt händer ikväll? Om svaret på någon av de frågorna är tvekande, börja där.

SAMkollen hjälper dig att samla rutiner, utbildningar och uppföljningar på ett ställe, så att du kan visa att beredskapen faktiskt finns — inte bara på pappret.

Testa SAMkollen gratis och se hur enkelt det kan vara att hålla ordning på din arbetsmiljöberedskap.

Vanliga frågor

Det finns inget uttryckligt krav på hjärtstartare i AFS 1999:7. Men du ska bedöma behovet utifrån risker, avstånd till ambulans och hur många som arbetar på platsen. På många arbetsplatser är det en rimlig och förväntad åtgärd, särskilt om ni är fler än ett tiotal personer eller bedriver fysiskt arbete.
Det finns ingen exakt siffra i lagen. Utgångspunkten är att det alltid ska finnas någon i tjänst som kan ge första hjälpen. Det innebär i praktiken att du behöver flera utbildade personer för att täcka semester, sjukdom, kvällsskift och helger.
Arbetsmiljöverket anger ingen exakt intervall, men Röda Korset och andra utbildningsleverantörer rekommenderar repetition vart eller vartannat år. Praktiska moment som HLR glöms snabbt om man inte övar.
Första hjälpen är det fysiska omhändertagandet direkt efter en skada eller akut sjukdom. Krisstöd är det psykologiska stödet efter en allvarlig händelse — till dem som drabbats, bevittnat eller på annat sätt påverkats.
Nej. Det kan lösas internt, via företagshälsovård eller genom avtal med en extern aktör. Det viktiga är att stödet faktiskt finns tillgängligt och att medarbetarna vet hur de når det.
Ja. AFS 1999:7 gäller alla arbetsgivare. Omfattningen anpassas efter verksamheten, men grundkraven — utrustning, beredskap, krisstöd — gäller oavsett storlek.

Redo att digitalisera ditt arbetsmiljöarbete?

SAMkollen hjälper dig genomföra skyddsronder, hantera risker och följa upp åtgärder. Allt på ett ställe.

Kom igång gratis

Fler artiklar